Under första veckan i skolan, som här även kallas för ”syllabus week” så har jag noterat en hel del skillnader jämfört med kurserna på KTH. För det första så läser man här alla sina kurser parallellt och tentar av dem under ”finals week” i början av maj, jämfört med på KTH där året är uppdelat i fyra perioder på ca åtta veckor styck. Gemensamt för alla kurser jag läser här är också att de har en eller två så kallade midterms, vilket är som småtentor under terminens gång. Förutom det så har en del kurser även ”quizzes” som kan dyka upp slumpmässigt under vilken föreläsning som helst, vilket de verkar använda för att se till att folk närvarar på föreläsningarna. Det passar väldigt bra för mig då jag gillar att gå på föreläsningar och det motiverar mig att hålla mig fokuserad och vaken, men för de personer som faktiskt studerar bättre på egen hand så kan det ju innebära problem i studierna. Gemensamt för alla kurser är även att de delar ut läxor varje vecka som oftast innehåller väldigt många problem som ska lösas. Som tur är, är problemen lättare här jämfört med hemma vilket återigen är något som passar mig bättre. Då får jag mer träning inom ämnet och faktumet att uppgifterna går att lösa relativt enkelt får mig att prokrastinera mindre. Den sista skillnaden som jag fann ganska lustig var att alla föreläsare även förklarade att de bedömer och ger poäng på hur aktiv man är i klassrummet. Jag tycker idén är bra i sig, då det återigen motiverar till bättre fokus, men det känns halvt omöjligt att en professor ska hålla koll på hur aktiva 60 personer är i ett klassrum och samtidigt ge en rättvis bedömning när professorn inte ens vet vad eleverna heter. Men jag kan ha fel, har man ändå titeln professor så besitter man oftast något av en halv superkraft.