Vad blir det av Elektroprogrammet på Teknis?

Just nu pågår en diskussion på KTH om att slå samman de fyra programmen Elektro, Data, Informationsteknik och Mikroelektronik. Tanken är att det finns stora överlapp mellan dessa utbildningar och ett flertal ingångar inom närliggande områden verkar svårt att motivera. Frågan är då bara. Hur närliggande är de egentligen och hur ser dagens gymnasieelever på programmen och deras likheter? Vad blir konsekvenserna om programmen slogs samman till ett?
Självfallet finns det flera likheter mellan programmen. Trots allt har alla kalvats av från Elektroteknik. Förslaget skulle således kunna ses som en återgång till det som en gång var. Men det är inte tanken. För 50 år sedan så fanns det två inriktningar på Elektro, starkström och svagström. Starkström har idag blivit masterprogrammet Elkraft. Svagström har svällt ut till tre andra linjer och en rad masterprogram. Idag är IT och programmering stora fält. Spännvidden från elkraft till analog elektronik eller från mikroprocessorer till programmering eller IT kanske inte är så stor. Men avståndet mellan elkraft och programmering är däremot det! Förvisso förväntas säkerligen en ingenjör inom elkraft vara kapabel att skriva kod, men det förväntas av alla ingenjörer idag. inom detta område

Det finns stora skillnader mellan elkraft och programmering. Dessa är lika stora som mellan maskinteknik och programmering eller kemi och programmering. Framförallt, vilka är intresserade av en sådan utbildning? En gymnasist intresserad av programmering behöver inte vara intresserad av all fysik i en master inom Elkraft eller Elektroteknik. Omvänt behöver en student intresserad av fysik och elkraft inte alls vara intresserad av IT.

Det är självfallet svårt att veta hur de flesta tänker inför sitt val till Universitetet. Men vad händer när en jättestor kull börjar på detta nya program? För det första så skulle alla läsa tillsammans i max ett år. Så stora är skillnaderna att studenterna redan i tvåan måste inrikta sig åt det håll de vill gå. Idag börjar inriktningarna i fyran. Vad påverkar då en students val efter ett år på Teknis? Dels intresse. Det kommer alltid att finnas de som kommer hit med en klar idé om vad de vill läsa. Men en stor massa vill känna på hur det är att plugga och prata med sina kamrater och äldre studenter. Dessa får då ett enormt inflytande över vilka inriktningar som blir populära. Skulle då en inriktning bli lite populärare så finns en överhängande lavinrisk.

Detta är inte taget ur luften. Exempelvis när IT-programmet startade fanns två inriktningar. En mot IT och en mera inriktad på hårdvaran. 150 studenter valde IT och 3 valde det som sedan blev ME. Man insåg att det inte gick att locka studenter utan en egen ingång. Men inte bara där. När det är dags att välja masterinriktningar på Elektroteknik så läser man Eleffektsystem och Reglerteknik i trean under senare delen av hösten. Dessa kurser är kraftigt inriktade på masterutbildningarna i Elkraft och i Systemteknik och robotik, just de idag överlägset största masterprogrammen. Om studenterna redan i ettan skulle behöva välja inriktning mot mycket programmering eller mycket fysik skulle programmeringen ställas i en mycket mer fördelaktig dager. Den första elkursen är en kurs som många har problem med, vilket inte gäller för den första kursen i programmering.

Dessutom så skulle vi som idag är mer inriktade mot elkraft och fysik inte välja en utbildning där fokus låg på inbyggda system och programmering. Vi skulle gå till Chalmers eller Linköping och resultatet skulle mycket väl kunna bli att alla framtida studenter inom elkraft på KTH var utbytesstudenter.

Henrik Hollander, henrik.hollander@ser.se
Styrelseledamot i SER

SER-krönika i Elektroniktidningen utgåva 2/2011

This entry was posted on 2011-02-28