I spåren av CO2-debatten

CO2-debatten kryper i snabb takt in på alla möjliga och omöjliga områden. Få ifrågasätter nu CO2-haltens påverkan på klimatet och mediatrycket gör att diskussionen om andra orsaker till uppvärmningen av jorden har kommit i skymundan.

Klimatförändringen är indirekt ett uttryck för överutnyttjning av jordens resurser. I boken “Collapse. How Societies Choose to Fail or Succeed” av Jared Diamond studeras generella faktorer som gör att ett samhälle kan gå under. Speciellt pekas det isolerade och kollapsande samhället på Påskön ut som ett mikroexempel för hela jorden – det isolerade samhället eller jordklotet har bara sina egna resurser att tillgå. Om denna liknelse mellan Påskön och jorden håller så har vi enligt Jared Diamond en förstörd jord, svält, oro, krig och en kraftig befolkningsminskning att se fram emot. Men han ger oss också hoppet, mot bakgrund från andra exempel, att samhällen kan undvika kollaps om viljan finns.

Politikerna, andra ledare och media har därför en jättelik uppgift att ena jordens befolkning i kriget mot ökande befolkning, överutnyttjande av naturen, jordens uppvärmning och mot konsekvenserna av uppvärmningen.

Trovärdigheten hos politiker kommer att bli avgörande för att människor ska göra uppoffringar. Tyvärr finns det en tendens hos politiker att genom osaklighet försöka kamma hem snabba poäng utan att ha samhällets bästa för ögonen.

I Sverige saknas det sedan årtionden tillbaka en långsiktig saklig förankrad energipolitik som gör det möjligt för industri, producenter och konsumenter att fatta långsiktiga beslut om rätt investeringar. Denna obeslutsamhet och brist på ansträngningar att komma överens tycks inte ha något slut.

I CO2-politikens spår talas det mycket om batteridrivna elfordon men ganska lite om varifrån elen till batterierna kommer. Biomassan är intecknad av många och vi importerar redan från Kanada. Vindkraften är inte tillräckligt subventionerad för investeringar i Sverige och till havs. Inom mindre än 15 år kan det vara aktuellt att lägga ner de första kärnkraftverken och fler följer i rask takt trots att energimyndigheten, inte industrin, av någon anledning räknar med 60 års drift vilket förgyller energiförsörjningssiffrorna. Vill vi ha så gamla reaktorer när de kan ersättas med moderna och säkrare?

Anders Åberg, anders.aberg@ser.se

SER-krönika i Elektroniktidningen utgåva 5/2010

This entry was posted 2010-05-25.