| När blir det fel? |
| Skrivet av Carl Kihlberg | |
| 2009-09-24 | |
|
I sviterna av andra världskrigets många brott mot människan och mänskligheten som möjliggjorts av vetenskapliga framsteg föreslog Dr. Gene Weltfish en ed för vetenskapsmän[1] (fritt översatt);
Jag svär att jag skall använda min kunskap till gagn för
mänskligheten och för att motverka de destruktiva krafterna i världen
och mot människors hänsynslöshet; samt att jag skall arbeta tillsammans
med mina vetenskapskollegor oavsett nation, tro eller hudfärg, mot
dessa, våra gemensamma mål. Gissningsvis var detta inspirerat av den Hippokratiska eden som läkare traditionellt sett svär. Detta fick mig att fundera. Hon har uppenbarligen en poäng i att vårt arbete har långtgående konsekvenser för samhället, det kan dels lyfta det och dels skapa otroligt mycket lidande. Samtidigt har ingenjörsetiken inte samma fokus i utbildningen och yrkeslivet som läkaretiken. Vad har egentligen vi ingenjörer för ansvar, på ett etiskt plan, för frukten av vårt arbete och hur bör vi agera när etiskt tveksamma situationer uppstår? Som ingenjör är det inte ovanligt att jobba i en verksamhet där människor och natur direkt kan påverkas av det arbete man lyckas eller misslyckas med, oavsett om det är hållfasthetberäkningar av en oljeplattform eller byggandet av ett robust elnät. Även om dessa två uppdrag till synes inte innehåller några direkt komplicerade etiska överväganden, skulle du i dessa kristider ta ett sådant uppdrag även om du visste att tiden du fått för att slutföra arbetet inte är i närheten av vad du skulle behöva? Skulle du hoppas att du kan förhandla dig till mer tid när detta faktum blir klart även för arbetsgivaren? Hur ser det ut med lojaliteten? Hur kan man vara lojal med arbetsgivaren samtidigt som man vill hålla sig framme i officiella sammanhang och belysa teknologins risker? Vågar man lägga sig i missförhållanden och inte vika sig om det börjar leda till konflikt? Att vi som grupp har stora möjligheter att driva samhällsutvecklingen är ingen hemlighet. Därför är det viktigt att vi som individer inte glömmer bort att reflektera över de etiska problemställningar vi möter i vår yrkesutövning.
Carl Kihlberg, Styrelseledamot SER [1]: Först i "Scientific Monthly" September 1945. Finns även på: http://www.time.com/time/magazine/article/0,9171,886586,00.html |
| < Föregående | Nästa > |
|---|